Torsby Skidtunnel & Sportcenter logotyp, Startsidan

Instant online translation by Google Translate. We don't take any responsibility for the accuracy of the translation.

Sitemap

Kultur- och fornlämningar på sportcentret och i Valbergets närhet

Bråten, ett av kluturlämningarna på Torsby Sportcenter

Foto Linda Danielsson. Bilden visar "Bråten" som ligger precis intill motionsspåret efter flygfältet vid Vägslutet, strax innan du svänger av mot Björnslingan.

Det finns en hel del gammal kulturhistoria på Torsbys sportcenter. Bland annat finns det fornlämningar som sträcker sig ända tillbaka till medeltiden i området alldeles intill skidtunneln. En del gamla torpruiner går också att hitta i området. Vissa gamla ställen har även fått ge sitt namn till bland annat byggnaderna på Valbergsängen.

Torpruiner i Valberget

Nästan alla gamla gårdar och torp i Torsby har en historia att berätta. Tack vare ett brinnande intresse för släktforskning och att föra historier vidare så är många av dem välbevarade.

Murer-Per

Historien om Murer-Pers torp, eller Murer-Pers Vråa som det kallas, är en av dem. 1862 fick muraren Per Larsson och hans fru Anna tillstånd från Torsby Bruk att bygga ett hus samt plöja mark för mulbete åt en ko i området vid Valbergsängen. Det blev ett gemytligt hus och som betalning för torpet skulle Per årligen betala 15 riksdaler, samt utföra tjänster inom mureri och måleri till Bruket. Det sägs också att Bruket hade som krav att ingen obehörig skulle få vistas i huset som Murer-Per hade byggt. Med ”obehörig” tros det syftas på det faktum att frun Anna var en varm anhängare till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och varit känd för att vara väldigt trogen till bibeln.

I kontraktet mellan Murer-Per och Bruket stod det också att marken skulle återgå till Bruket efter Per och Annas bortgång. I dag så finns det inte mer än några vinbärsbuskar och lite ruiner från huset kvar som vittnar om deras torp.

Staktorp

På Börjarsgårdens mark fanns ett litet hus som kallas Staktorp, eller Staken. Namnet tros komma från en mästersmed som bodde i huset från början, vars efternamn var Stake. Det var en liten rödmålad timmerstuga som Stake bodde i. Efter Stake bodde många generationer i huset, fram till 1939 då det tyvärr blev öde och sakta men säkert föll ihop till ruiner.

Goffarstômt

Ungefär 400 meter från Staktorp sägs det att det låg en liten backstuga. Idag kan man inte säga exakt vart den lilla stugan skulle ha funnits, men historien talar om att en omtalad diligensrånare vid namn Erik Eriksson-Demant bodde i stugan på slutet av 1800-talet.

Snoppåsen

Snoppåsen, eller Snôppåsen som vi säger på Värmländska, är det gamla namnet på åsen som sträcker sig mellan Staktorp och Halla. Det tros att namnet kommer från smeden Erik Eriksson-Snopp som en gång i tiden bodde på området.

Södra Halla

Det lilla torpet Södra Halla såg inte mycket ut för världen enligt Helge Larsson. Helge minns den lilla stugan som han tillsammans med sin mamma besökte en gång när Helge var barn. Torpet bestod av ett enda rum och hade, förmodligen, jordgolv. Gumman som då bodde i stugan hette ”Kerste”. 1915 blev torpet öde och förfallet.

Men en tid innan Kerste bodde där, så levde det en annan familj i torpet, nämligen Sara-Cajsa Ersdotter tillsammans med sina två söner Oskar Edvard, Per Albin och dottern Frida Sofia. Historien om sonen Albin är en ganska intressant historia. När Albin var endast 7 år gammal dog mamma Sara-Cajsa i lungsot, och Albin auktionerades ut på fattigauktion. Detta ska ha varit den sista hjon-och fattigauktionen i Fryksdalen. Albin hamnade då hos Torpers-Jon i Rådom där han växte upp och som ungdom fick lära sig allt om skomakaryrket. När Albin blev vuxen ville han prova på något annat, och tog då värvning vid Trossnäs fält. Albin blev med tiden den äldsta knekten i tjänst i Värmland, och var en omtyckt man som ofta anställdes som auktionist, ordningsvakt eller för andra förtroendeuppdrag.

Norra Halla

Norra Halla är en stuga med många historier. Den lilla rödmålade timmerstugan stod kvar ända till 1949 då den revs ner och gjordes till ved.

Här bodde till exempel ”Lys-Magnus”.  När Lys-Magnus bodde i stugan fanns där ingen el och det var alltid mörkt. På en av hans födelsedagar överraskade hans gamla arbetskamrater honom med att dra en ljusledning från Bergeby och upp till stugan, och gav Magnus ljus i huset.

Klemmes

Vid Klemmes bodde en gång i tiden Klemmes-Maja med sin dotter Augusta. Den siste som bodde i huset var Axel Magnusson, mer känd som ”vildnorsken”.  1950 revs huset och flyttades till ett ställe som kallas för Rävhea, efter att torpet blivit öde.

Namnet Klemmes är väldigt gammalt och kommer från den förste bonden i Vasserudområdet, som hette Klemet. Klemmes var ett litet hus som låg vid de då stora Klemmes-jâla.

Bråten

Bråten låg i västra kanten av Klemmens-jâla och fynd som hittats i marken visar att stugan stod där redan på tidigt 1700-tal. Många familjer har bott i stugan och det finns många historier om de olika människor som levde sina liv i det lilla torpet.

Axel Magnusson är en av de som en gång bott i torpet. Han bodde då där med sin mor. Axel beskrivs som en glad, stark och förnöjsam man som även kunde uppfattas som lite konstig. Varje lördag gick Axel in till Torsby för att leta efter något arbete att utföra. Hösten 1931 fanns det dåligt med arbete till Axel och julen 1931 såg ut att bli en riktigt knaper en. En dag innan julafton steg Axel in på bageriet i Torsby och frågade om han kunde få köpa sex limpor bröd på krita. ”Jag betalar dem i januari för då har jag arbete” sa han. Axel fick med sig sex limpor bröd hem som kostade 50 öre styck.

I januari kom Axel in till bagaren igen och betalade för sig. ”Tack vare dig räddades julen, Bagarn!” hade han då sagt. ”Vi skar denna goda limpa i skivor och doppade i varmt sockervatten!”

Björntorp / Dråga

Björntorp och Dråga är samma torp. På kartor finner du torpet under namnet Björntorp, medan det i folkmun heter Dråga.  Idag finns endast en liten del av murstocken kvar av huset som var hem till Björn-Ola, hans hustru Anna-Lisa och barnen Carolina, August, Gustav, Emanuel och Kristina fram till 1890. När Björn-Ola och hans familj flyttade från torpet fanns där ingen skog utan bara ett stort kalhygge. År 1997 stod där en präktig skog av tall som då var ungefär 100 år.

Stöttingen

Det sägs att det ska ha funnits en liten stuga cirka 200 meter norr om Björntorp. Där ska en ensam gammal, väldigt fattig, man ha bott. Under nödåren höll han på att svälta ihjäl. Då fick han mat vid Bergeby, och åt så mycket att magen sprack! Om denna saga är sann eller inte är ju svårt att veta. Men att torpet funnits vet man i alla fall.

Slipa

Slipa var ett litet rött torp där en gumma som kallades för Kös-Maja bodde. Idag står bara husgrunden kvar och på sommaren kan man till och med se rester av de kejsarkronor Kös-Maja en gång i tiden odlade vid sitt hem. Slipa blev öde 1938.

Det ringlar sig en väg förbi Slipa. Kärrvägen kallas den och det är den gamla vägen mellan Fryksände och Rådom. Vägen ledde bland annat fram till ”Fôsstuga” i Rådom där Profossen bodde. Det var ingen rolig vandring om man gick längst vägen för att besöka Profossen, då han var en man som delade ut spöstraff eller risstraff till män och kvinnor som gjort något fel.

Men vägen ledde också till roligheter, exempelvis till dansbanan vid Bondtäppa i Rådom. Tore i Råby har träffat Kös-Maja, och hon berättade att på lördagskvällarna promenerade ungdomarna glatt längst vägen till dansbanan, ibland med dragspelen i högsta hugg.

Kärr

1818 fick Nils Jönsson tillstånd att bygga ett torp och odla mark vid Kärr. För att få göra detta betalade han 3 riksdaler om året de första åren, och 5 riksdaler om året lite senare. Enligt Karl Jönsson som besökt Kärr många gånger i sin ungdom, fanns det 1-2 kor på gården, samt en hel del smådjur. 1929 blev Kärr öde, då familjen Johannes och Maria Jönsson med familj flyttade in till Torsby.

Tjärnhag

Tjärnhag var ett bördigt torp som blev öde 1918. Innan dess bodde Erik Eriksson-Gullström där med sin hustru Marit. Erik, som även kallades för Tjärnhagen, var en lantarbetare på Väls och känd i byn som en skämtare. Erik och Marit hade en dotter, Ida, som 1918 gifte sig med amatör-astronom Alfred Berglund. När Erik blev änkeman flyttade han med sin dotter och hennes make in till Torsby och Tjärnhag blev öde.

Kös

Vid Kös bodde Ola och Maja. Ola och Maja kom att kallas Kös-Ola och Kös-Maja. Namnet Kös uttalas ”chös”. Ola var en färgstark person som gick ett tragisk öde till mötes då han omkom under en olycka på väg hem från Torsby. Han åkte spark och ramlade omkull i en nerförsbacke, fick sparkens ena sparkstöttning genom magen och blev liggandes på marken tills han frös ihjäl.

Panktorp

Panktorp var en stor tomt som en gång var det största jordbruket i området med totalt en åkerareal på 20 tunnland. Då var det två bröder från Rådom som ägde och arbetade på gården som bestod av två logar, ett stall och en timmerstuga.  På äldre kartor hittar man Panktorp under namnet Nottjärnstorp.

Källa: Torpruiner i Valbergets närhet, Börje Persson.

Fornläningsområde

När Torsby kommun skulle göra en detaljplan för Valberget i samband med bygget av skidtunneln gjorde Värmlands museum, på uppdrag av Länsstyrelsen, en arkeologisk utredning. Sedan tidigare fanns det bara en plats med röjningsrösen som var känt inom detaljplaneområdet och utifrån gamla kartor fanns det inga belägg för att området skulle ha varit bosatt. Efter inventeringen under våren 2005 visade det sig den södra delen av sportcentret är intressant ur kulturmiljövårdens perspektiv.

I maj 2004 undersöktes ett av rösena som daterades till 1020-1210 e Kr. Resultatet ledde till att Länsstyrelsen beslutade om en fortsatt arkeologisk utgrävning som genomfördes i november 2004 och april 2005.

Anläggningar vid Valbergets fornlämningsområde

Källa: Värmlands Museum; Lämningar efter medeltida bebyggelse vid Valberget i Torsby, Fryksände socken, Torsby kommun, Värmlands län 2005:31, Hans Olsson, Kulturmiljövårdsenheten. Utdrag ur den ekonomiska kartan. Allmänt kartmaterial från Lantmäteriet, medgivande 97.0099. Samtliga kända anläggningar inom utredningsområdet är markerade.

Anläggning 1

Består av en oval grop med vall, ca 2,5 x l,7 meter och 0,4 meter djup. Vallen kring gropen är drygt en meter bred. Kring gropen finns även några större stenar. Man vet inte gropens funktion men tror att det är resterna av någon form av huskonstruktion. Man har med kolprov daterat gropen till 1400 - 1460 e K.

Anläggning 2

Intill Anläggning 1 finns en stenpackning, Anläggning 2. Det har inte utretts men det antas att det är ett litet odlingsröse eller någon annan stenpackning. Anläggning 2 är 1,6x 1,4 meter stor (N-S) och 0,2 meter hög. Stenarna är rundade och 0, 1-0,3 meter stora.

Anläggning 3

6 meter sydöst om Anläggning 1 finns en mindre grop, helt fyrkantig, 1,1 x 1,1 meter stor och 0,4 meter djup. Gropen har ingen vall. Man har inte fastställt användningsområdet och tror att lämningen tillkom senare. Det troliga är att alla tre anläggningarna hör samman men har tillkommit i olika perioder.

Anläggning 4

En grop som består av två delar. Denna verkar vara uppbyggd på en uppskottad terrass då det var tydligt att man kastat upp omkring 10 cm jord mellan gropen i norr och vallen i söder. Denna terrass var även synlig väster om gropen. Totalt skulle anläggningen kunna vara omkring 14 x 8 meter stor (N"S). Bedömningen är att anläggningen utgör lämningarna, eller delar av, någon slags byggnad. I anläggningens centrala del finns en 3,2 x 5 meter stor och 1 meter djup grop. Kring gropen finns en vall, 0,75-1,5 meter bred och 0, 1-0,3 meter hög. Gropen har ett närmast kvadratiskt bottenplan, 1,2 x 1,2 meter stort. Vallen i den östra delen är L-formad, 1,5 meter bred och omkring 0,5 meter hög. I anslutning till vallen och väster om denna är en grop och ett grävt dike.

Möjligen kan det vara så att anläggningen byggts på allt eftersom och att man nu kan se spår efter en lång periods brukande.

Anläggning 5

En kolbotten, 12 meter i diameter.

Anläggning 6

En kvadratisk kolningsgrop, 2 x 2 meter och 0,5 meter djup med en vall som är 2 meter bred och 0,2 meter hög. Vallen är skadad i den östra delen på grund av en gångstig.

Anläggning 7

Troligtvis en kolarkoja, 4 x 3 meter. Denna utgör inte fornlämning.

Anläggning 8

En kolningsgrop. Kolningsgropen, som blivit överkörd, är kvadratisk, 2,6 x 2,6 meter och 0,3 meter djup. En botten kan inte utskiljas men kring kanten är en 1, 1 meter bred och 0, 1-0,2 meter hög vall.

Anläggning 9

Ristningar på ett block. Stenen är 2,2 x 2 meter stort (Ö-V) och 0,7 meter högt och ristningsytan finns på blockets västra sida. Ristningen består av fem tecken som är 4 -16 cm stora.

Anläggning 10

En kolbotten som påträffades hösten 2004. Kolbottnen är 10 meter i diameter. Fornlämningarnas karaktär och placering i terrängen gör att arkeologerna tror att det  är lämningar efter säterbruk. Huslämningarna, röjningsrösena och kolningsgroparna liknar andra lämningar som hittats på sätrarna i de norra delarna av Värmland och i Norge.

Ristningarna stärker också teorin men till skillnad från andra liknande finns det inget årtal med. Därför tror arkeologerna att ristningarna är samtida eller äldre. Det finns två gjorda dateringar vilket innebär att området får anses ha varit bebott mellan 1000-1200-talet fram till 1400-talet.

Källor:
Värmlands Museum; Särskild arkeologsik utredning av röjningsrösen vid Valberget i Torsby - RAÄ 7, Fryksände socken, Torsby kommun, Värmlands län 2004:55, Hans Olsson, Kulturmiljövårdsenheten

Värmlands Museum; Lämningar efter medeltida bebyggelser vid Valberget i Torsby, Fryksände socken, Torsby kommun, Värmlands län 2005:31, Hans Olsson, Kulturmiljövårdsenheten

Stenblock med ristning i Valberget

FOTO: Värmlands Museum; Särskil arkeologsik utredning av röjningsrösen vid Valberget i Torsby - RAÄ 7, Fryksände socken, Torsby kommun, Värmlands län 2004:55, Hans Olsson, Kulturmiljövårdsenheten

Arkeologisk utgrävning i Valberget

Värmlands Museum; Särskild arkeologsik utredning av röjningsrösen vid Valberget i Torsby - RAÄ 7, Fryksände socken, Torsby kommun, Värmlands län 2004:55, Hans Olsson, Kulturmiljövårdsenheten